Skapad av: Samhällsanalys, Region Dalarna
Senast uppdaterad:
2023-06-16
I juni 2021 antog Region Dalarna en ny regional utvecklingsstrategi, “Dalastrategin 2030 - Tillsammans för ett hållbart Dalarna”, som pekar ut länets riktning och prioriteringar fram till 2030. För att nå ambitionerna finns tre målområden som är nära sammanlänkade med varandra och som kopplar an till de olika dimensionerna av hållbarhet – miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.
I ett sammanhållet Dalarna finns goda livsmiljöer där människor upplever delaktighet, engagemang och där alla tillsammans bidrar till en hållbar utveckling. En förutsättning för detta är ett inkluderande, jämställt och jämlikt län. Syftet med denna rapport är att ge en bild av jämställdheten i länet inom alla tre målområden som beskrivs i Dalastrategin. Rapporten ska bidra med ett statistikunderlag som kan informera framtida jämställdhetsinsatser som stärker det regionala utvecklingsarbetet och Dalarna.
Rapporten bygger till stor del på upplägget i en tidigare rapport1 som togs fram av Region Dalarna och Länsstyrelsen i Dalarna inom ramen för projektet “Jämställd Regional Tillväxt”. Den som är intresserad av en teoretisk översikt av relationen mellan jämställdhet, regional utveckling och tillväxt hänvisas till den äldre rapporten. Syftet med denna rapport är att ge en översiktsbild över jämställdheten i Dalarna. Rapporten kan också ge uppslag till ämnen och områden där det finns behov av framtida fördjupningar.
Den demografiska utmaningen för Dalarna syns tydligt i befolkningsstrukturen för länet. Befolkningen är idag äldre och andelen äldre kommer fortsätta växa under kommande år. Denna trend existerar för både kvinnor och män med tillägget att kvinnor utgör något större andelar av de äldsta befolkningsgrupperna i länet.
Det råder fortsatt stor obalans i antagningen till gymnasieprogrammen i Dalarna. Endast tre gymnasieprogram (hotell- och turismprogrammet, introduktionsprogrammet och ekonomiprogrammet) har en fördelning av tjejer och killar som kan beskrivas som jämställd.
Andelen kvinnor mellan 25 och 64 år med minst 3 års eftergymnasial utbildning i Dalarna fortsätter att öka och uppgår idag till knappt en tredjedel. Andelen män med eftergymnasial utbildning har också ökat men i en mycket långsammare takt och klyftan mellan dessa två grupper ökar över tid.
Inrikes födda kvinnor och män har fortsatt en lägre arbetslöshet jämfört med utrikes födda kvinnor och män. Utrikes födda kvinnor har idag en högre arbetslöshet än utrikes födda män, vilket är en förändring jämfört med tidigare år då förhållandet var det omvända.
I likhet med riket som helhet har kvinnor i Dalarna har fortsatt en lägre medianinkomst än män trots att kvinnornas inkomster har ökat i något högre takt.
I Dalarna skiljer sig kvinnors hälsa dramatiskt från männens dito inom ett antal olika områden. Antalet pågående sjukfall kopplat till stress för kvinnor i Dalarna har sett en stark ökning från 2010 fram till 2015 och ligger idag kvar på en mycket hög nivå jämfört med motsvarande siffra för männen i länet.
Fördelningen av föräldrapenning mellan könen är ojämnt fördelad med övervikt för kvinnorna i länet. Skillnader existerar även mellan kommunerna i länet där Falun är relativt mest jämställd jämfört med andra Dalakommuner.
Inom politiken har det blivit en jämnare fördelning av förtroendeposter mellan kvinnor och män under de senaste årtiondena. Kvinnor är fortfarande något underrepresenterade på nationell och regional nivå. På lokal nivå i Dalarna finns det enstaka kommuner där andelen folkvalda kvinnor överstiger andelen folkvalda män men skillnaderna mellan kommunerna i länet är stora.
Dalarnas län hade 2021 drygt 288 000 invånare, vilket är ungefär 10 000 (3,4 procent) fler än 1968. Under samma tidsperiod ökade Sveriges befolkning med drygt 30 procent (se diagram nedan).
Befolkningen i Dalarna var 2021 relativt jämnt fördelade mellan könen, men med något fler män än kvinnor. Åldersstrukturen har förändrats avsevärt sedan slutet av 60-talet, vilket en jämförelse av staplarna och de svarta linjerna i diagrammet nedanför visar. Den främsta förändringen i länet är en förskjutning mot en allt äldre befolkning: 1968 var relativt få personer i Dalarna 65 år eller äldre, medan åldersgrupperna 15-24 år (födda efter andra världskriget) och 45-54 (primärt födda under mellankrigsåren) var större än idag.
Inom den äldsta ålderskategorin (85 år och äldre) finns en betydligt större andel kvinnor än män. För yngre åldersgrupper är fördelningen mellan män och kvinnor jämnare, men något fler män än kvinnor i åldersgrupperna 15-24 år och 25-34 år.
Dalarnas befolkning är äldre än befolkningen i de flesta andra svenska län. I Dalarna är ungefär 23 procent av befolkningen äldre än 65 år, vilket är tredje högst i Sverige efter Gotland och Kalmar län. Den lägsta andelen äldre återfinns i Stockholms län där drygt 15 procent av befolkningen är äldre än 65 år. Generellt tenderar befolkningen att vara äldre i regioner med glesare och mindre befolkning där det inte finns större urbana center jämfört med län där det finns större städer.
Åldersstrukturen för inrikes och utrikes födda invånare i Dalarna skiljer sig åt (se figuren nedan). Jämförelsevis få utrikes födda är unga eller äldre i Dalarna, medan en betydligt större andel är i arbetsför ålder (20-64 år) bland utrikes födda än bland inrikes födda. En konsekvens av att inrikes födda i högre utsträckning når pensionsålder blir att en större andel än tidigare av befolkningen i arbetsför ålder (20-64 år) kommer att utgöras av utrikes födda.
Utbildningsnivån för åldersgruppen 25-64 år redovisas i figuren nedan och visar på skillnader mellan könen. Kvinnor har generellt en högre utbildningsnivå än män i länet. Bland kvinnor i Dalarna är den vanligaste, med 28 procent, utbildningsnivån “eftergymnasial utbildning som är 3 år eller längre”. Inom den här utbildningskategorin är motsvarande siffra för män i Dalarna knappt 15 procent. I kombination med “kortare eftergymnasiala studier (högst 2 år)” är det totalt 42 procent av kvinnorna i Dalarna som har någon form av eftergymnasial utbildning. För män i länet är motsvarande siffra cirka 26 procent.
Bland män i Dalarna är den vanligast förekommande utbildningskategorin “genomgången gymnasieutbildning på 3 år”. Drygt 30 procent av männen i Dalarna återfinns inom denna kategori. Ytterligare drygt 26 procent av männen har en gymnasieutbildning om högst 2 år. Sammantaget innebär detta att drygt 56 procent av alla män i Dalarna har en gymnasieutbildning som högsta utbildning. Motsvarande siffra för kvinnor i Dalarna är 45 procent.
I jämförelse med andra län har Dalarna relativt få personer med hög utbildning. Andelen kvinnor med en högre utbildning om minst 3 år är 28 procent och motsvarande siffra för män i länet är cirka 14 procent. Detta utfall placerar Dalarna som sämst i klassen, tillsammans med Gävleborg, Kalmar och Södermanlands län som har liknande låga siffror.
Generellt tenderar regioner med större urbana center att både ha en yngre och en mer välutbildad befolkning jämfört med mer glest befolkade län som Dalarna. Skillnaden är störst bland män, där andelen högutbildade män i Stockholms län är mer än dubbelt så hög som motsvarande andel i Dalarnas län.
Andelen av befolkningen i Dalarna med högre utbildning har ökat de senaste decennierna. Bara drygt sju procent av befolkningen hade en högre utbildning i mitten av 80-talet. 2021 hade den andelen ökat till drygt 28 procent för kvinnor och ungefär 15 procent för män. Anmärkningsvärt är också att skillnaden i utbildningsnivå mellan könen har ökat avsevärt genom åren. I mitten av 80-talet var andelen högutbildade ungefär lika stor bland kvinnor och män. 2021 var nästan dubbelt så många kvinnor som män högutbildade i Dalarna.
En utmaning för länet är den obalans som råder för antalet antagna till gymnasieprogrammen i Dalarna. Av totalt 20 gymnasieprogram i länet kan endast fyra sägas vara jämställda, dvs. de har en könsfördelning där andelen antagna är mellan 40 och 60 procent för både pojkar och flickor. De jämställda programmen är hotell- och turismprogrammet, introduktionsprogram, restaurang- och livsmedelsprogrammet samt ekonomiprogrammet. Sju program har en övervikt av killar, där el- och energiprogrammet har den största obalansen följt av VVS- och fastighetsprogrammet samt industritekniska programmet. Resterande nio program har en övervikt av tjejer, där vård- och omsorgsprogrammet är det mest obalanserade programmet följt av hantverksprogrammet och det humanistiska programmet.
De skillnader som råder i gymnasieantagningen återspeglas i skillnader mellan kvinnor och män senare i arbetslivet (se figuren nedan). Det finns branscher i länet som har en tydlig övervikt av det ena eller det andra könet, exempelvis byggbranschen, som inrymmer yrken inom bland annat el och VVS, där män utgjorde över 90 procent av de förvärvsarbetande 2021. Även om det har skett en ökning av andelen kvinnor inom byggbranschen, är denna ökning försumbar. Inom vård och omsorg är bilden den motsatta. Här utgjorde kvinnor ca 80 procent av andelen förvärvsarbetande 2021, vilket är en något lägre andel än 2008. Bygg samt Vård och omsorg är även de brancher som har störst övervikt för pojkar/flickor i gymnasieantagningen, vilket innebär att en framtida förändring i balansen mellan män och kvinnor inom olika branscher till stor del beror på, eller kan påverkas av, en förändring i ungdomars studieval.
Skillnader mellan kvinnor och män föreligger även på yrkesnivå. Den största yrkesgruppen för män i Dalarnas län är kategorin som inkluderar träarbetare och snickare, följd av yrkesförare och lagerpersonal. Dessa yrken är typiska inom mansdominerade branscher som bygg och transport. Bland kvinnor är det istället typiska vård och utbildningsyrken som är vanligast. Här finns exempelvis undersköterskor, grundskollärare och vårdbiträden. Diagrammen nedan visar de yrken i länet som flest kvinnor respektive män utövar.
Sysselsättningsgraden, det vill säga utsträckningen i vilken människor i arbetsför ålder (20-64 år) arbetar, skiljer sig åt mellan inrikes och utrikes födda. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda är lägre än sysselsättningsgraden för inrikes födda i samtliga svenska län. Det finns även skillnader mellan kvinnor och män. För inrikes födda, det vänstra diagrammet nedan, är sysselsättningsgraden för båda könen ungefär lika hög. Variationen i sysselsättningsgrad mellan länen är även den ganska liten.
För utrikes födda (det högra diagrammet nedan) är bilden annorlunda. Utrikes födda män har en högre sysselsättningsgrad än utrikes födda kvinnor i samtliga län förutom Norrbotten. I Dalarna är sysselsättningsgraden bland utrikes födda män drygt 66 procent, vilket är ungefär 8 procentenheter mer än för utrikes födda kvinnor i Dalarna. Något man måste ta hänsyn till när man analyserar sysselsättningsgrad och arbetslöshet bland utrikes födda är hur lång tid de har varit i Sverige. Vistelsetid i Sverige har ett starkt samband med sysselsättningsgrad och arbetslöshet och därmed kommer andelen nyanlända i gruppen utrikes födda att påverka nivån på dessa variabler.
Vad gäller sysselsättningsgrad uppvisar kommunerna i Dalarna ett liknande mönster som länen på nationell nivå. Gruppen inrikes födda har en högre sysselsättningsgrad i samtliga kommuner i Dalarna jämfört med utrikes födda. Även här är sysselsättningsgraden för inrikes födda kvinnor och män ungefär lika hög. För utrikes födda är det däremot stora skillnader mellan kvinnor och män, men också mellan olika kommuner. I linje med den nationella bilden är sysselsättningsgraden högre för gruppen utrikes födda män än för utrikes födda kvinnor. Sysselsättningsgraden för utrikes födda män skiljer sig dock åt mellan kommuner där den högsta sysselsättningsgraden finns i Malung-Sälens kommun (drygt 74 procent) och den lägsta i Smedjebacken (knappt 62 procent).
Skillnaderna mellan utrikes födda kvinnor och män är mer synlig mellan kommuner i Dalarna än när länen som helhet jämförs. Gagnefs kommun har den högsta sysselsättningsgraden för gruppen utrikes födda kvinnor, 70 procent, och ligger klart över genomsnittet för Dalarnas län (knappt 58 procent). Samtidigt är sysselsättningsgraden i Ludvika kommun bland utrikes födda kvinnor bara drygt 50 procent. Ludvika, tillsammans med Vansbro, har de största skillnaderna i sysselsättningsgrad, ungefär 15 procentenheter vardera, mellan utrikes födda kvinnor och män.
Värt att notera är att en del av skillnaden i utrikes föddas sysselsättningrad mellan kommunerna i Dalarna sannolikt kan förklaras av skillnader i antalet personer som invandrade under åren runt flyktingkrisen 2015. Exempelvis var Avesta, Ludvika och Hedemora de tre kommuner som hade högst invandring i förhållande till folkmängd under 2015, 2016 och 2017.
Bilden av arbetsmarknaden kompletteras genom att titta på arbetslösheten, som visar hur många av de aktivt arbetssökande som inte har ett jobb.En jämförelse av arbetslösheten för utrikes födda och inrikes födda åskådligör ett antal viktiga skillnader.
Arbetslösheten är generellt mycket högre för utrikes födda än för inrikes födda. Bland inrikes födda är arbetslösheten låg och ligger kring 3-4 procent för kvinnor och ungefär 4-5 procent för män (se diagrammet nedan). Arbetslösheten för inrikes födda i Dalarna ligger något högre än rikets som helhet, men kan fortfarande beskrivas som låg. Arbetslösheten bland utrikes födda är däremot betydligt högre i samtliga av Sveriges län. I Dalarna är skillnaden i arbetslöshet mellan utrikes och inrikes födda ca 18 procentenheter för kvinnor och ca 13 procentenheter för män.
Gruppen utrikes födda kvinnor har en klart högre arbetslösheten än gruppen utrikes födda män i de flesta av Sveriges län. Ett undantag är Norrbottens län, där arbetslösheten för utrikes födda män bara är marginellt högre än arbetslösheten för utrikes födda kvinnor.
I figuren nedan framgår också att det finns avsevärda skillnader mellan länen. Norrbottens har den lägsta arbetslösheten för utrikes födda med ungefär 10-11 procent för både kvinnor och män, medan arbetslösheten överstiger 20 procent för båda könen i såväl Gävleborg som Södermanland. Dalarnas län ligger något över riksgenomsnittet, men uppvisar inte extrema arbetslöshetssiffror åt något håll.
Precis som var fallet med sysselsättninggrad tidigare, så uppvisar Dalarnas kommuner ett liknande mönster som länen på nationell nivå. Bland inrikes födda är arbetslösheten låg och något fler män än kvinnor är arbetslösa. Högst arbetslöshet bland inrikes födda finns i Ludvika, men skillnaden gentemot genomsnittet i länet är relativt liten. Lägst arbetslöshet återfinns i Malung-Sälens kommun.
För utrikes födda är arbetslösheten avsevärt mycket högre för både kvinnor och män. Genomsnittet i Dalarnas län ligger på drygt 21 procent för utrikes födda kvinnor och drygt 18 procent för utrikes födda män. De högsta arbetslösheterna för utrikes födda kvinnor återfinns i Avesta och Ludvika där de ligger på över 30 procent. Avesta redovisar även den högsta arbetslöshetssiffran för utrikes födda män med drygt 24 procent. Lägst arbetslöshet återfinns även här i Malung-Sälens kommun.
Det är återigen värt att notera att de skillnader i arbetslöshet som diskuterades i föregående stycke sannolikt delvis kan förklaras av skillnader i antalet personer som invandrade i olika kommuner, se diskussionen under sysselsättningsgrad ovan.
Arbetslösheten i Dalarna för inrikes och utrikes födda visar på skillnader över tid. För gruppen inrikes födda syns en nedgång i andelen arbetslösa från 2010 och framåt, med ett litet avbrott i trendlinjen under pandemiåren 2020-2021. Gruppen utrikes födda har två trendlinjer i diagrammet nedan. Från 2006 till 2017 ökade arbetslösheten bland utrikes födda till relativt höga nivåer jämfört med början på tidsperioden. Arbetslösheten bland utrikes födda män i Dalarna var också konsekvent högre än för utrikes födda kvinnor och betydligt högre under flyktingkrisen och åren som följde. Efter flyktingkrisen, från 2017 och framåt, har arbetslösheten bland gruppen utrikes födda minskat från toppnivåerna och utrikes födda kvinnor har idag en något högre arbetslöshet än utrikes födda män.
Hur långt ifrån arbetsmarknaden som en individ befinner sig beror delvis på hur länge personen har varit utan anställning. En person som har varit arbetslös länge har ofta svårare att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden. I diagrammet nedan har arbetslösa delats in i tre olika grupper efter arbetslöshetsstid (1-12 månader, 12-24 månader samt 24+ månader). I Dalarnas län är den största gruppen arbetslösa de som inte haft en anställning under de senaste 12 månaderna. Ungefär 2 procent av arbetskraften har varit arbetslösa i över 24 månader och står därmed långt från arbetsmarknaden.
Arbetslöshetstiden skiljer sig åt mellan inrikes och utrikes födda (se diagrammet nedan). Inrikes födda har en klart större andel arbetslösa med kort arbetslöshetstid (<12 månader) än arbetslösa med lång långtidsarbetslöshet (>12 månader). Bland utrikes födda är bilden annorlunda. Här är gruppen långtidsarbetslösa ungefär lika stor som andelen korttidsarbetslösa. Det är också värt att notera att en relativt stor andel av de utrikes födda varit arbetslösa under en mycket lång period (>24 månader).
Arbetslöshetstiden skiljer sig även mellan kvinnor och män. Bland inrikes födda har männen en något högre grad av arbetslöshet oavsett arbetslöshetstid. Bland utrikes födda har kvinnor en högre grad av korttidsarbetslöshet, medan männen i större utsträckning blir fast i längre perioder av arbetslöshet.
För att utöka bilden av arbetslösheten i länet redovisas här även arbetslöshet efter utbildningsbakgrund för både kvinnor och män (se figuren nedan). Arbetslösheten tenderar att vara lägre i grupper med längre utbildning för både kvinnor och män. För gruppen med längst utbildning, minst tre års eftergymnasial utbildning, ligger kortidsarbetslösheten mellan 1 och 2 procent och långtidsarbetslösheten är ännu lägre. I gruppen med lägst utbildning, förgymnasial utbildning som är kortare än 9 år, ser vi däremot att arbetslösheten är betydligt högre oavsett arbetslöshetstid.
Nivån av matchning på arbetsmarknaden mäter i hur stor utsträckning människor jobbar med vad de är utbildade till. Generellt tenderar olika typer av specialicerade eftergymnasiala utbildningar, exempelvis läkare och psykologer, ha hög matchning. Utbildar man sig till läkare är det väldigt hög sannolikhet att man även har det som yrke (närmare 100 procent). På andra sidan av spektrumet finns dels olika former av gymnasieutbildningar, dels eftergymansieala utbildningar inom exempelvis humaniora och konst, där runt hälften jobbar med vad de är utbildade till. Rent generellt ligger matchninggraden på runt 70 procent i Sverige, där något fler kvinnor än män jobbar med vad de är utbildade till. Det finns vissa skillnader mellan länen, men dessa är relativt små. I Dalarna är matchningsgraden för såväl kvinnor som män strax under 70 procent, vilket är något sämre än riket som helhet.
Matchningen på arbetsmarknaden tenderar att variera beroende på var man är född. I Dalarna har inrikes födda högst matchning med närmare 70 procent för både kvinnor och män. Även personer födda inom EU har hög matchning (runt 65 procent). Lägst matchningsgrad har personer födda i Afrika (ca 60 procent).
Som diskuterats tidigare är sysselsättningsgraden låg bland utrikes födda generellt, och framförallt bland kvinnor. En bidragande orsak till det är att det tar relativt lång tid för, i första hand, nyanlända kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden. För utrikesfödda kvinnor som befunnit sig i Sverige i upp till 2 år (0-1 år i grafen nedan) är de bara knappt en fjärdedel i arbetsför ålder (20-64 år) som arbetar. För motsvarande grupp bland männen arbetar ungefär varannan inom 2 år. Över tid tenderar etableringsgraden att öka avsevärt och efter minst tio år i Sverige är det ungefär 70 procent av såväl männen som kvinnorna som arbetar.
Hur snabbt en nyanländ person etableras på arbetsmarknaden är nära kopplat till vilken utbildningsnivå personen har. För de med högst utbilning tenderar processen att gå relativt snabbt och nära 40 procent av kvinnorna och 60 procent av männen arbetar innan man varit i Sverige i 2 år (0-1 år i figuren nedan). Sedan ökar etableringsgraden över tid och efter 10 år eller längre har fler än 80 procent av kvinnorna mellan 20 år och 64 år jobb, vilket är i linje med sysselsättningsgraden för inrikes födda kvinnor i samma åldersgrupp. För de med lägst utbildning (ej gymnasieutbildning) är situationen väsentligt annorlunda. I den gruppen jobbar ungefär var 10e utrikesfödd kvinna, och var 3e utrikesfödd man, inom 2 år efter att man kommit till Sverige. Över tid ökar etableringen på arbetsmarknaden, men bara ungefär hälften av kvinnorna och ungefär 60 procent av männen jobbar trots att de varit i Sverige i minst 10 år.
Hur snabbt en nyanländ person etableras på arbetsmarknaden har förändrats avsevärt över tid, vilket åskådliggörs i diagrammet nedan. Från början av 00-talet fram till mitten av 10-talet låg etableringstiden relativt stabil, där ungefär 20 procent av de 20-64 åringar som varit i Sverige i upp till 2 år (0-1 år i figuren nedan) förvärvsarbetade och ungefär 50-60 procent av de 20-64 åringar som varit i Sverige mellan 4 och 10 år (4-9 år i figuren nedan) förvärvsarbetade. Efter flyktingkrisen i mitten av 10-talet verkar dock någonting ha hänt och framförallt personer med kort vistelsetid (upp till 2 år) kommer i arbete betydligt snabbare. Mellan 2015 och 2020 ökade andelen förvärvsarbetande av de 20-64 åringar som varit i Sverige i upp till 2 år (0-1 år i figuren nedan) från ungefär 15 procent till närmare 40 procent, en remarkabel förbättring. Under samma tidsperiod har även arbetslösheten för gruppen utrikes födda minskat betydligt, vilket illustrerades i ett tidigare diagram.
En jämförelse av kvinnor och mäns löner i Dalarna visar på stora skillnader som har hållit i sig över tid. Medianinkomsten för en man i Dalarna var 2020 strax över 360 000 kr före skatt, medan en kvinna hade en medianinkomst på drygt 300 000 kr. I den andra figuren nedan syns dock att den relativa skillnaden i inkomst mellan könen har minskat sedan millenieskiftet. Diagrammet visar att kvinnans medianinkomsten har fördubblats medan mannens har ökat med ungefär 80 procent. Det är dock viktigt att notera att figurerna nedan inte tar hänsyn till andra faktorer än kön som kan tänkas förklara inkomstens storlek. Som vi sett i ett flertal tidigare figurer finns det stora skillnader mellan könen kopplat till bland annat yrke och utbildning, vilket kan förklara en del av skillnaden. På nationell nivå har SCB jämfört den standardvägda lönen, dvs. lönen när man tagit hänsyn till bland annat ålder och utbildningsnivå, mellan könen och kommit fram till att kvinnors standardvägda lön är ungefär 95% av männens standardvägda lön 2
Utöver inkomster är det även relevant att undersöka den disponibla inkomsten, dvs. summan av alla inkomster och transfereringar (exempelvis barnbidrag) minus slutgiltig skatt. I figuren nedan är det tydligt att den disponibla inkomsten varierar mellan olika grupper. En generell trend för alla grupper är att den disponibla inkomsten, utan att justera för inflation, har ökat mellan 2011-2020.
Det är tydligt att sammanboende, med eller utan barn, har en högre disponibel inkomst än ensamstående. Sammanboende med barn har också en högre disponibel inkomst än sammanboende utan barn. På andra sidan av skalan återfinns gruppen ensamstående kvinnor utan barn som har lägst disponibel inkomst. Diagrammet visar också på att det finns tydliga skillnader mellan könen. Bland ensamstående har män, med eller utan barn, högre disponibel inkomst än kvinnor i motsvarande grupp.
Ytterligare en aspekt av ekonomisk status är skuldsättningsgraden för olika grupper. I det första diagrammet nedan redovisas antalet personer i Dalarna som har skulder under indrivning hos Kronofogden. Två trender är tydliga. Under det senaste decenniet har antalet skuldsatta minskat från drygt 10 000 skuldsatta till drygt 8000 i Dalarnas län. Det är också en tydlig variation mellan kvinnor och män, där den senare gruppen har avsevärt fler skuldskatta i länet.
I det andra diagrammet nedan redovisas antalet långsiktigt skuldsatta i Dalarna. Även här finns det betydligt fler män än kvinnor. Över tid skedde en svag ökning av antalet långsiktigt skuldsatta i åren i början på tidsperioden för att sjunka tillbaka under de senare åren som är inkluderade i diagrammet.
Det finns tydliga skillnader mellan kvinnor och män inom hälsa. Ohälsotalet3 mäter utsträckningen i vilken personer tvingas vara borta från jobbet under längre perioder på grund av nedsatt arbetsförmåga. Ohälsotalet varierar över tid och var relativt högt under början av 00-talet. Därefter syns en klart nedåtgående trend. Under hela tidsperioden har ohälsotalet varit högre för kvinnor än för män även om skillnaden mellan könen har minskat något över tid.
Inom Dalarna visar ohälsotalet att det finns skillnader mellan länets kommuner. För män är ohälsotalet högst i Hedemora och lägst i Falun. För kvinnor är ohälsotalet högst i Rättvik och lägst i Leksand. Skillnaden mellan kvinnor och män högst i Rättvik. Orsaken till skillnaderna behöver djupare studier och analys men potentiella faktorer omfattar dels branschstrukturen i olika kommuner och dels socioekonomiska variabler som skiljer mellan kommunerna i Dalarna.
I likhet med ohälsotalet så tenderar sjukpenningtalet, som enbart innefattar sjukpenning och rehabiliteringspenning, att variera kraftigt över tiden. I början av 00-talet var talet högt för både kvinnor och män, för att därefter minska rejält fram till 2010. Därefter kan en ökning återigen skönjas, innan sjukpenningtalet stabiliserats på senare år. Kvinnor är sjukskrivna i större utsträckning än män, vilket återspeglas i sjukpenningtalet. Att talet förändras över tid behöver inte nödvändigtvis bero på att människor blir mer eller mindre sjuka. Det kan snarare bero på en mer eller mindre restriktiv syn på vad som krävs för att bli sjukskriven, något som ofta är politiskt påverkat. Exempelvis beror den kraftiga nedgången i sjukpenningtalet mellan 2002 och 2010 sannolikt inte på att arbetstagare var mindre sjuka, utan på att bedömningen av vad som berättigar en sjukskrivning var hårdare.
Även när det kommer till sjukpenningtalet finns det skillnader mellan Dalarnas kommuner. För män är talet högst i Rättvik, medan det för kvinnor är högst i Säter. Precis som var fallet vid ohälsotalet tidigare, är Falun återigen bäst i klassen, denna gång för såväl kvinnor som män.
En märkbar utveckling under de senaste årtiodena är ökningen i antalet stressrelaterade sjukskrivningar. Ett allt större antal sjukskrivningar, för både män och kvinnor, kan kopplas till stress i Dalarna. För kvinnor har antalet pågående sjukfall kopplade till stress mellan 2009 och 2016 tiodubblats. Från 2016 till idag har utvecklingen stabiliserats men ligger kvar på en mycket högre nivå än innan uppgången påbörjades. Antalet män som sjukskriver sig med hänvisning till stress har också ökat, om än inte i lika stor utsträckning som den för kvinnor. Att utröna exakt vad detta beror på är svårt, men det finns ett väl belagt samband mellan psykiatriska diagnoser (såsom svår stress) och den psykosociala arbetsmiljön.4
Rent generellt är det stora skillnader i antalet startade sjukfall (per 1000 förvärvsarbetande) mellan olika branscher. För kvinnor är antalet störst i typiskt kvinnodominerade yrken som vård och omsorg och utbildning, vilket kan vara en förklaring till att kvinnor är sjukskrivna i större utsträckning än män. För män är det istället inom transport som antalet startade sjukfall är högst. Oavsett kön, är antal startade sjukfall lägst inom klassiska kontorsjobb som ekonomi, juridik och IT. Notera även att antalet startade sjukfall (per 1000 förvärvsarbetande) är högre för kvinnor än för män i samtliga branscher nedan.
Antalet mottagare av föräldrapenning (den första figuren nedan) ökade från ungefär 13 000 i slutet av 90-talet till över 22 000 2018. En viss minskning syntes under pandemiåren, vilket sannolikt beror på att uttaget av tillfällig föräldrapenning (VAB) då ökade kraftigt (se nedan). Antalet uttagna dagar har ökat för såväl kvinnor som män, men den relativa skillnaden i uttag mellan könen har minskat. I slutet av 90-talet togs runt 85-90 procent av föräldrapenning ut av mammorna, en andel som hade minskat till runt 70 procent 2021. Utvecklingen går dock relativt trögt och Sverige är långt ifrån ett jämställt uttag av dagar.
Antalet mottagare av föräldrapenning är olika jämnt fördelade beroende på vilken kommun i Dalarna vi tittar på. Leksand är relativt mest jämställt, där över 30% av föräldrapenningen togs ut av männen. Minst jämställt är Orsa, där motsvarande uttag är ungefär 20%.
Vad gäller tillfällig föräldrapenning, det som i folkmun kallas Vab,
minskade antalet uttagna nettodagar något mellan 2006 och 2009, för att
därefter öka stadigt fram till idag (den första figuren nedan). En
tydlig pandemieffekt går att skönja, då antalet dagar ökade avsevärt
från 2019 till 2020/2021. Kvinnor tar ut betydligt fler dagar än männen,
men till skillnad från föräldrapenning blir uttaget av Vab-dagar inte
mer jämställt över tiden (det verkar dock föreligga en viss skillnad
under pandemin), se den andra figuren nedan
Den politiska sfären har historiskt varit mansdominerad och kvinnor har haft avsevärt färre tynga politiska uppdrag. Det första diagrammet i det här avsnittet visar könsfördelningen bland riksdagsledamöter från valet 1973 till 2018. Riksdagens könsfördelning har under den här tidsperioden sett en stor förändring och utveckling. Vid riksdagsvalet 1973 var en övervägande majoritet av de folkvalda ledamöterna män. Endast drygt 70 kvinnor återfanns på bänkarna i Riksdagen under den här mandatperioden. 45 år senare är männen fortfarande fler än kvinnorna, men skillnaden mellan könen är färre än 30 stycken ledamöter. Den mest jämställda Riksdagen i Sverige var mandatperioden 2006-2010 då antalet kvinnor översteg 160.
Trenden på nationell nivå syns även på regional nivå där trenden går mot mer jämställdhet bland de folkvalda. Vid landstingsvalet 1982 i Dalarna var antalet manliga ledamöter i regionfullmäktige övervägande män. Vid regionvalet 2014 var fördelning i princip helt jämställd med nästan samma antal män och kvinnor bland folkvalda i regionens fullmäktige. Efter valet 2018 syns däremot återigen en ökning av antalet män i Regionfullmäktige.
På lokal nivå i Dalarna finns det stora skillnader mellan kommunerna. Från 2018-2022 var Leksand den enda kommunen i länet där kvinnorna i fullmäktige översteg antalet män. Flera andra kommuner hade också en i princip jämställd församling där exempelvis Rättvik kan nämnas. Ett antal andra kommuner uppvisar mycket större skillnader i andelen män och kvinnor bland deras folkvalda politiker. Mora har mer än dubbelt så många manliga som kvinnliga ledamöter men även kommunfullmäktige i Falun, Gagnef och Ludvika kan nämnas bland kommunerna med stor övervikt av män.
Ett annat mått på makt är den ställning individen har på arbetsplatsen och i yrkeslivet. I det först diagrammet nedan visas andelen chefer för kön per utbildningsnivå. I samtliga grupper i Dalarna är en större andel av männen sysselsatta i någon form av chefsposition jämfört med motsvarande grupp kvinnor. Andelen chefer är även tydligt kopplad till utbildningsnivå där högre utbildning är associerad med en högre andel individer i chefspositioner. Bland gruppen sysselsatta män i Dalarna med eftergymnasial utbildning innehar drygt 11 procent någon form av chefsställning. Bland kvinnor med eftergymnasial utbildning är motsvarande siffra knappt 8 procent.
I det andra diagrammet ser vi utveckling över tid. Andelen kvinnor i chefsposition i Dalarna har nästintill fördubblats under en tjugoårsperiod. Under samma period är andelen män i chefspositioner mer eller mindre oförändrat. Utvecklingen över tid går därmed i en mer jämställd riktning, även om situationen på arbetsmarknaden i nuläget är fortsatt ojämställd.
Region Dalarna, Kvinnor och män i Dalarna ur ett jämställdhetsperspektiv: https://www.regiondalarna.se/contentassets/78c014a2f54a405a9467906f995f29d4/jamstalldhetsrapport.pdf↩︎
SCB: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/arbetsmarknad/loner-och-arbetskostnader/lonestrukturstatistik-hela-ekonomin/pong/tabell-och-diagram/kvinnors-lon-i-procent-av-mans-lon-efter-sektor↩︎
Ohälsotalet: hur många dagar under en tolvmånadersperiod Försäkringskassan betalar ut ersättning för nedsatt arbetsförmåga i förhållande till antalet försäkrade i åldrarna 16-64 år.↩︎
Försäkringskassan, Korta analyser 2016:2, ‘’Sjukskrivning för reaktioner på svår stress ökar mest.’’: https://www.forsakringskassan.se/download/18.3a5418591814e228e4413b2/1661267958656/psykisk-ohalsa-korta-analyser-2016-2.pdf↩︎